Kl 18:10. Här skulle jag snart rida på Spex för tredje gången. Denna gång utan kameror (jag är ju med i SVTs program Stjärnhoppningen där "kändisar", lol, ska lära sig rida). Jag var nervös men taggad. Han har precis kommit ut på sommarbete och var riktigt nöjd och lugn. Stod och SOV när jag hälsade? Oförskämt eller trött? Vem vet. Kl 18:30. Här red jag slalom mellan pottor vilket FAKTISKT ÄR SVÅRARE ÄN DET SER UT. Jag är alldeles för obestämd i min hantering och liksom spänner mig på fel ställen och slappnar av där det ska vara spänt. Kl 18:40. Här skulle jag få honom att stanna på mitt kommando vilket också var en jävla utmaning. Han stannade oftast men ibland började han gå bakåt vilket jag tycker är så hiiiiimla läskigt. Måste vara mer tydlig och bestämd. OCH ANDAS. Är helt nervös och spänd när han gör sådär. Kl 19:10. SÅ LYCKLIG!!!!!!! Hade här TRAVAT med lång lina och hittat rätt "takt" i sadeln när jag red lätt (obs! fick ingen bild på detta tyvärr, men ni får tro mitt ord). Hursomhelst: så kul!!!!!!! Ryktade honom rätt bekymmerslöst den här gången men vågade fortfarande inte gå bakom även om jag får höra att han inte sparkar om man är lugn och håller i baken så att han vet var man är. Ägaren kan ju liksom lägga sig på rumpan på honom? Men i mitt huvud är det att säga hej till döden typ. På vägen hem på bussen och tunnelbanan satt jag och log för mig själv som ett soligt psykfall. Vet inte riktigt varför men har väl någon härlig blandad känsla av att våga utmana mig själv, göra något helt nytt och faktiskt vara lite kär i den här hästen. <3 Spex <3 Tack för att jag fick rida på dig en tredje gång. Vi ses nästa vecka!!!!! Over and out från nyfrälst men rädd person
