Att jag började grina av den här kommentaren nu? Då är man i ett känsligt läge. Kan också ha att göra med att jag hade Fleetwood Mac - Songbird i bakgrunden och ett tänt ljus. Ibland så har jag riktigt dåligt sammis för den här bloggen. Att jag inte bloggar lika mycket längre, inte skriver lika arga *genomtänkta* feministiska inlägg, är lika tjenis med er osv. Men så samtidigt har jag ju podden, snap, periscope, tv-grejer och krönikor. Som märkligt nog faktiskt är... jobb år 2016? Och så får man en sån här fin kommentar som jag tar mig tiden att läsa och *insupa* och så blir jag så himla rörd av att ni är så jävla schyssta och bekräftande många av er. Älskar att ni finns! <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 PS. På fredag kommer jag med en relativt arg feministisk krönika i Sundsvalls tidning och här. Men till dess ger jag er Kajsa Ekis Ekmans starka text och högerpopulism och socialism. LÄS.
