1. De utvalda barnen. Förlåt? Är i chock över verkshöjden på tredje och sista avsnittet i den här dokumentären om Solviksskolan. Den är berättad med en sån lätthet att jag bara svävade in i människornas vittnesmål och berättelser om dåtid och senare rakt in i nutiden om Per och hans barns relation. Lite tufft att se barn som farit illa men också otroligt intressant om vad begreppet frihet faktiskt innebär. 2. Tredje säsongen av Master of none. Har du inte sett säsong 1 och 2 så är det starka rekommendationer, och ikväll var alltså min tanke att se säsong 3.... men...? Så började jag nu skumma avsnitt 1 och tänkte för mig själv att "jävlar här har nån satsat på arty filmande" och var tvungen att googla recensionerna.... och... kritikerna är inte nöjda? Det är ju pisstråkigt när det visuella står över berättandet. Tycker säsong 2 var en av de bästa kärlekshistorierna jag fått följa SÅ HAR JU HÖGA FÖRVÄNTNINGAR PÅ DENNA. Men vi får se. 3. Thunder in my heart. En serie som fått bättre recensioner är ju Amy Deasismonts Thunder in my heart. Inte sett klart än så spoila inget men är tagen av skådesspelarinsatserna!!!! Och de nästintill smärtsamma igenkännande intima scenerna!!!! Älskar Amy. Älskar det här *tidsdokumentet* som Thunder in my heart är.
