Jag fick flera frågor om hur jag sover med mitt barn och skrev därför ett inlägg om det som handlade om att mitt facit inte är någon annans och att som förälder gör man det man själv tror är bäst för sig och sitt barn. Jag blir galen på att det finns så mycket skambeläggning föräldrar emellan när man bara försöker och försöker och försöker. Allt för att man älskar ihjäl sitt barn och vill det bästa såklart. Ni är så himla många som är gulliga, vettiga och smarta som läser den här bloggen. Och som lyssnar på podden. Sen är det några få procent som skuldbelägger, kommer med pekpinnar, rättar andra som skriver kommentarer etc. Folk som menar att samsovning är det enda rätta, som länkar till "undersökningar" om anknytning och menar att DERAS sätt är det rätta. Jag tycker det är oförskämt att anta(!) att det föräldrar som läser den här bloggen (eller skriver den för den delen) som vill skada sina barn. Att föräldrar inte redan gör ALLT i sin makt för att ORKA och hitta en bra balans. Det finns så otroligt mycket plats för folks hobbyteorier och pekpinnar om föräldraskap på internet och den här bloggen ska inte vara den platsen. Det jag tvärtom ville göra med mitt inlägg var att få föräldrar att känna INÅT istället för att se mig, influencers, personer på familjeliv eller BVC som något facit. Vill du samsova för det funkar bra för ditt barn OCH dig - gör det! Vill du ha ditt barn i egen säng - gör det! Vill du sömnträna - gör det! Testa dig fram ihop med ditt barn och vad NI pallar med. Ingen annan sitter ju på facit. Människor över hela världen gör olika och över generationer har det också sett olika ut, och det verkar ju bli folk av de flesta av oss. Som nybliven förälder är man fruktansvärt känslig som det är och den där typen av låtsasvetenskap baserat på känsla eller "nåt man läst" ska inte få plats i kommentarsfältet här. Vi måste vara försiktiga och snälla mot varandra. Jag blir ledsen när jag tänker på ångesten de här teorierna och pekpinnarna skapar hos föräldrar. Och även hos mig. Klockan är nu 02:50 och jag fick (efter två kommentarer här igår) för mig att jag var tvungen att börja samsova med mitt barn igen. Vi har därför varit vakna sen klockan 00 och väckt varandra varje halvtimme. Jag är helt dränerad efter en vecka av halvdålig sömn och katastrofdåligt inatt då. Jag lyssnade inte inåt, jag lyssnade på någon som skuldbelagt mig här för att jag ville att mitt barn skulle sova i egen säng. Hur sjukt är inte det? Det är sånt som den där typen av kommentarer gör. Till och med hos mig som ser mig som en relativt "trygg" person. Man vill ju liksom bara göra rätt och allt det rätta jag hade hittat med mitt barn, det förstörde några kommentarer på den här bloggen. Det gör mig väldigt väldigt ledsen. Jag tog därför bort mitt inlägg och kommer framöver inte skriva något praktiskt om mig och mitt barn.
