Herregud. Haft några riktigt märkliga dagar där det kändes som att jag levde otroligt INTENSIVT för att sen bara gå in i nån slags dvala? Först perioden var det alltså jättemycket jobb där jag avslutade alltihopa med två riktiga festkvällar där vi va på spy bar till 04. Jag LEVDE.Sen. Blev jag så otroligt OTROLIGT bakfull. Och så gick jag efter det in i ett sjukdomstillstånd jag TYP bara minns från barndomen? Ni vet med ont i kroppen och jättehög feber. Har bara varit inne hela veckan och stirrat. Mår fortfarande pyton. Vi skulle ha flyttat in i huset i morrn men det är på paus. Hann packa en kartong men klarade inte mer, och Anton har massa jobb. Just nu känns det som att allt är på paus? Allt i hela världen. Följt nyheterna om invasionen i Ukraina hela dagen och får ännu ondare i kroppen. Bröt ihop då jag försökte leka med Nisse för det är ju helt omöjligt att inte tänka på 1.5-åringarna i Ukraina. Man får inte göra så här mot andra människor. Det får man faktiskt inte. Är så rädd för typ min egen skull också? Började googla elverk och funderade på om nya huset har någon bra källare? När jag nyss nattade Nisse i famnen (ja han har börjat sova i vår säng, det är en annan historia) så kändes det nästan som när han var ny. Att nu gäller det, nu måste jag skydda dig mot allt ont. Glad att han är så pass liten att han inte snappar upp något från nyheterna och jag måste förklara något för honom. Mm. Glada tankar här inne nu. Ska kolla ett avsnitt Pörni på svtplay (tips!) och snyta mig nu. Puss puss tack för att ni finns, va rädda om er
