Det här är Eric! En supergo ponny som granntjejen Wilma låter mig rida på några gånger i veckan. Idag fick jag testa att galoppera själv för andra gången. Jäklar vad svårt det är att få upp en häst i galopp själv?! Innan jag lärde känna två hästar hade jag aldrig fattat att de var "lata" av naturen. Får inte nog av hästar. Stället tusen frågor varje gång jag är runt hästmänniskor och slutar inte förvånas av det här djuret. Det är så himla HIMLA coolt att ett 500 kilo tungt djur vill lyssna på lilla mig. Ni vet ju hur jag känner och har följt med på min hästresa, men det har alltså gått så långt att jag blir tårögd när jag tänker på hästar som djur? Att de finns. (Eller finns de??? ;PPpPpPPppP) Jaja, de är verkligen fantastiska. Känner typ som när människor skaffar barn och tittar på barnfria och bah "ni förstår inte vad ni går miste om", precis SÅ är jag. Fast om hästar. Tack alla hästtjejer som läser denna bloggen, och tack alla ni andra som orkar fortsätta. Och tack till Wilma! Men framförallt: TACK TILL ERIC!!!!!!!! Älskade Ponny! Vad du är bäst min kära lilla häst. Du säger ingenting min kära lilla ponny men det är dig jag älskar mest.
