Hej älskade ni Att ni fortfarande är många som läser bloggen! Det är SÅ mysigt att få ha det här utrymmet tillsammans med er. Åh jösses det känns som om jag har så mycket att skriva om ikväll. Aja tömmer bara huvudet i det här blogginlägget så får ni ta det för vad det är. Just nu ligger jag nedbäddad i mörkret på Antons föräldrars torp i Sundsvall. Urmysigt. Synd bara att jag blivit rädd för djur(?) på äldre dar så jag ligger mycket såhär "Vad var det som lät? En mus? En livsfarlig fladdermus? En ödla?". Vi åkte upp hit igår och fortsätter alltså vår karantän här innan vårt julfirande i miniformat med våra föräldrar (obs givetvis inte alla tillsammans och på distans) (haha förlåt för att jag förtydligar hela tiden hatar mig själv för det men nu är det så). Längtar så otroligt mycket efter att få se Nisse med mina föräldrar att ni förstår inte!!! Blir helt varm av tanken på att de ska få busa med honom. Antar att det inte är en helt ovanlig känsla, att man vill dela allt det ens unge är med de man älskar. Jag vill liksom visa hur mysig han är och vad han skrattar åt och vill att dom ska få känna den lyckan jag känner när han ler mot en. Buhu vill grina nu. Och är så ofantligt tacksam över att snart få träffa dem. Den 26:e åker vi dit om allt går som det ska med karantänen och att man inte vips råkar dra på sig ett virus när man typ... tankar bilen eller hämtar sin matpåse på Ica-parkeringen? Har förresten köpt fodrade Silly silas tights åt Nisse nu! Tips till er som gillar de brallorna på era barn. De vanliga är ju lite tunna med de här är som ett tjockt härligt korvskinn. Apropå korvskinn så blir Nisses nattsömn sämre och sämre. Gud jag vill inte klaga ihjäl mig men samtidigt känner jag LÅT MIG FÅ KLAGA. Jag har googlat "4 month sleep regression" och förstått att det är en grej, samtidigt vill jag ju bara... sova. Och tror inte på att det går över. Ska jag berätta EXAKT hur vi har det sen några nätter? Okej!!! Eftersom ni tjatar!!!! Han är enkel att söva på dagarna. Sover UNGEFÄR kl 08, kl 12 och kl 15. Totalt drygt 4 timmar på dagen och ofta går det 1.5-2.5 h vakentid mellan passen. Vi lägger honom på sidan i sitt bedsidecrib, stoppar in nappen, sjunger "trollmor" (normal man känner sig på natten då man väser den mellan tänderna), håller fast på sidan och bumpar i baken. Oftast somnar han på 30 sek - 5 min. Senaste tiden har han alltid börjat vakna efter 40 min (hans sömncykel I guess) och är jätteledsen, då får jag lugna honom och då sover han oftast 40 min till. Men så nätterna. Herregud inatt va det jobbigt. Vi lägger honom runt kl 19 och det går oftast bra. Sen vill han käka vid 21:30 vilket ju är ok (jag är inte hitler) och sen absolut MINST var tredje timma på natten MEN inatt varje timma. Och igår med. Förrgår med. Jag vill inte ge honom bröstet eller flaskan varje timma eftersom jag vill att han ska förstå att det är natt och att han ska sova (plus att han äter bra på dagen och vill inte vända det), men det är så extremt svårt då man vet att bröstet är typ det enda som får honom lugn. Visst kan han bli lugn då vi bumpar, sätter i napp (ok trycker) och sjunger för honom men han vaknar väldigt snabbt igen. Och ibland blir han för hysterisk att jag bah "ok ta bröstet då!". Och så vips ligger han och smaskar lite fast det var en timma sen han åt. Förstår att det är tröst och närhet och mys också (där ska vi inte guilty trippa varann) men situationen är inte hållbar, för om jag inte får sova blir jag inte en bra förälder. Såklart. Vill hjälpa honom att hitta den tryggheten i sig själv. Blir också så jävla psykad då jag läser sovguider som tipsar om olika saker som ibland säger emot varandra och vissa saker känner jag direkt att jag inte vill. Inte för att det är "fel" (föräldrar ska verkligen göra det som de vill givetvis) men helt enkelt enbart för att jaG inte känner för det. Tex så tror jag inte vi kan hålla på med samsovning länge för vi väcker varandra och det är liksom... lite... jobbigt, och jag som samsov med min mamma till jag va... 14? är övertygad om att har man mina gener så mår man bra av struktur och att känna trygghet i sin EGEN säng. Men jag vill absolut inte att han ska sova i eget rum än pga vill ha honom nära. Så i min drömvärld skulle han sova jättebra i bedside criben eller i spjälsäng i vårt rum. Men just nu funkar ju inte det eftersom han vaknar varje timma. Så just nu funderar jag om jag ska köra sånt strikt sovprogram med eget rum efter nyår ELLER om vi bara ska samsova?! Hahaha verkligen två skolor som jag inte går igång på. Men det här mellantinget funkar ju inte! Eller kan man köra sovträning med sin bebis sovandes i vårt rum...? Hmmm. Har ni gjort det? Måste googla. Aja jag vet inte vart jag vill komma med det här. Vill bara skriva av mig tror jag. Trött på att va trött och TRÖTT PÅ ATT PRATA OCH SKRIVA OM HUR DÅLIGA NÄTTER JAG HAR. OCH SÅ VET JAG ATT FOLK HAR DET SÄMRE FÖRLÅT. Mm. Det va allt från mig. Eller nej! Ville tipsa om att säsong 2 av Home for Christmas finns på Netflix nu. Sett 4 avsnitt och det är ännu bättre än säsong 1. Underbart. Tack puss godnatt älskade
