Är uppe i Åre. Vi bor ju i Antons pärons stuga och har nåt slags påsklov fram till på måndag. Jättemysigt, fint väder etc. Men låt mig berätta om min vidriga dag idag: 1. Vaknar av alarmet 08 och känner att jag har lite pms. Har bestämt mig att följa med Anton till nåt ställe och möta våra skidkompisar och som ska åka off pist, jag ska åka mer i pisten bredvid är tanken. Gör matsäck till snögrottan och det är redan här rätt dålig stämning av oklar anledning (ev pms). 2. Missar tänkta skidbussen. Börjar gå mot nästa buss, är svinhalt på vägen ner och jag är nära att ramla i pjäxorna. Får kramp när jag GÅR i dem efter 2 minuter. Hinner med bussen. 3. På bussen börjar jag känna grov ångest inför denna "utflykt", hon jag tänkte åka med i pisten ställer in, jag har kramp och bussen är knökfull med tuffa alpinskidåkare jag ALDRIG kan identifiera mig med? Vi är så... olika! Det är tyvärr min grundinställning men den visar ju sig vara rätt sann? Jag hör hur de pratar om saker jag inte ens förstår alt är totalt ointresserad av? (Obs alla mina och Antons kompisar som åker skidor är underbara, så detta talar iofs emot min teori). 4. Kommer fram till liften och jag ångrar mig. Kastar mig tillbaka in i bussen igen, åker hemåt och tar mig med gråten i halsen uppför svinhala vägarna igen in i stugan. 5. Bestämmer mig för att åka längd på fjället med Antons snälla pappa. Vi åker sittlift upp till toppen med längdskidor, jag har mina nya svindyra längstavar med mig och ett par riktigt smala spurtiga skidor. Säger precis när vi sätter oss att "får se hur det går när jag kliver av, är inte så stadig på det här". 6. Jag ramlar av liften vid avstigning. Jag släpas med och har sittliften i huvudet och ser bakom mig att min stav för 4000 kr paret går av på mitten. 7. .... 8. Grinar för Antons pappa. 9. Åker lift ner och Antons fina mamma kommer med ny stav åt mig <3 10. Har trots en bra dag på fjället med Antons pappa där vi åker 11 km längd, fikar och har det gött. Jag ramlar kanske 4 gånger och är jätterädd i nedförsbackar utan spår och hasar mig ner och hatar mig själv otroligt mycket för detta. Två bilder från dagen kommer här:
