Spänn fast er. Och känn er varmt välkomna till den känslokarusell som råkat vara HANNA PERSSONS LIV. Efter förra blogginlägget skrevs var jag lite under isen (ja de här handlar om några timmar sen). Jag kände mig plötsligt ensam och liten. När jag jobbade i redaktioner (både på tidning och med tv) så har man alltid kunnat dela motgångar med andra. Det har såklart ändå varit tungt med negativa besked eller tittarsiffror men man har alltid varit flera om det. Så är det inte nu. Jag har emellanåt känt mig så jäkla ensam de senaste sex månaderna. Så jag gjorde det enda rätta med den här återkommande tunga känslan; jag gick hem, grina och ringde morsan. >PLING< sa det plötsligt i telefonen. Jag tittade på skärmen och såg ett "ja" om ett roligt större projekt för Hanna Persson ABs produktionsbolag. Ledsen för all mascara under min vidriga tumnageln(?) men så blev det i min känslokarusell. Fan va roligt det känns att driva eget igen. Glaset är halvfullt! Dagen är räddad! TACK.
