Herregud. Nisse har fått en tand och det är fler på väg. Från att ha kunnat leka själv på golvet eller i sin stol (med lite assistans och "glada tillrop" från mig då och då) så vill han nu ha hundra procent uppmärksamhet. Jag har gått runt såhär med honom idag bara för att få händerna lite fria. Tycker såklart synd om honom som verkar va så påverkad av tandsprickningen (tar sig i munnen, dreglar osv) och det fattar man ju? HELT NYA TÄNDER SKA JU LIKSOM UPP GENOM MUNNEN. Huga. Stackarn. Och jag har ovanpå det här känt mig lite off. Vaknade i morse efter en stökig natt och förstod inte hur jag skulle orka vara någons förälder? Det kändes som att bestiga Mount Everest. Är oändligt glad att vi är två och att Anton gör det han kan för att avlasta, såklart. Men ja, man skulle varit fyra vuxna på en bebis tycker jag. När han va på lunchpromenad med Nisse så skulle jag spela in pod med Martin men va absolut inte där i huvudet. Vet inte ens vad jag sa? Minns bara att jag ansträngde mig för att låta trevlig :-))) Kände dock efter nattningen att jag ville ta tag i kvällen. Liksom komma ikapp mig själv!!! Så då hittade jag löjrom som jag fått i ett bud och så gjorde vi en liten förrätt! Och öppnade en flaska vin! Och så blev det röd curry till middag ur min älskade simple feast låda mmm. Var svingott. Nu är klockan innan 21 och jag ligger i sängen. Nu ska jag somna till Språket i P1 och förhoppningsvis orkar jag mer i morrn. Godnatt älskade ni
