Det har gått nästan tre månader sen vi hörde från henne sist här i bloggen, mångsysslaren Hanna "hanapee" Persson. När jag nu en regnig dag i slutet av september äntligen lyckas få tag på henne är det för ett samtal som jag efter en del smältande upplever som relativt märkligt.– Jo, jag har haft fullt upp. Det är en stressad Hanna som jag möter då jag öppnar dörren till huset i Nacka. Hon är iklädd grå collegetröja, strumpor och märkligt nog utan byxor. De svarta boxertrosorna som istället skymtar nedanför tröjan ser inte ut att vara köpta i år. Hon vänder på klacken så fort hon öppnat dörren och fortsätter prata ut i tomma intet.– Först var det ju podden som tog så jävla mycket tid, sen blev ungen större åsså köpte vi huset och jag fick nytt jobb och inflationen kom och elpriserna gick upp och jag har försökt hålla ihop allt utan vidare framgång och inatt till exempel satt jag på toa fram till 04 för tror jag drog på mig nåt satans magvirus i helgen och det va inte kul ska jag säga digOrden flödar ur henne utan andningspaus och jag har svårt att veta om hon ens vet om att jag kommit in och stängt dörren bakom mig. Jag tar mod till mig och frågar med hög röst så att jag är säker på att hon hör mig. Jo, jag förstår att det varit mycket, men hur mår du nu då skulle du säga?Tystnad. Det tar ett tag innan jag förstår vart hon tagit vägen. Plötsligt sticker Hanna ut huvudet ur badrummet med en tandborste i mungipan.– Jodå jodå jodå, svarar hon snabbt innan hon spottar ut tandkrämen i handfatet.– Förutom nya magåkomman mår jag bra. Lite stressad inför premiären av den där talkshowen jag jobbar med och jag har liksom ingen aning hur det blir. Men satt ju uppe inatt och sket som sagt.Oj, bör jag vara orolig? – För vad? Hanna har borstat klart tänderna och står nu framför mig och stirrar obehagligt.Ja, alltså, hehe, tänkte om du är magsjuk...?– Ja jag har inte fått behålla många kakor senaste dygnet kan jag säga dig Oj. Då ska jag nog skynda mig härifrån. Men vi är ju många som undrar, har du lagt ner bloggen? Utan att informera någon?– Nej! Hanna ser nästan arg ut nu. Hon föser mig mot dörren.Men, vad kan vi förvänta oss framöver då?– Det får ske på lust! Nåt inlägg i veckan! Inte fan vet jag. Förlåt??? VAD SKA JAG SVARA????? Jag försöker bara överleva här borta!!!!!! Hon drämmer igen dörren i ansiktet på mig och jag känner mig skärrad. Samtidigt är jag inte förvånad. Hon har en otrolig förmåga att tycka synd om sig själv och inte klara av minsta stresspåslag. Ändå kan jag inte låta bli att hoppas på fler blogginlägg från henne."Pling". Ett sms från Hanna i telefonen."Lägger du ut de här pressbilden på mig i din artikel" skriver hon och skickar med en bild på sig själv i grå kavaj.
