Hade frågestund i förrgår när jag satt i bilen på väg norrut och fick säkert tjugo frågor om hur jag tänker kring att flytta hem eller inte. Det här pandemiåret har gjort att vi är många som går omkring i de här tankarna, man har fått en sån klassisk ~tankeställare~ kring vad som är viktigt och inte. Och att dessutom få barn på det har liksom förflyttat så många värden i mitt liv. Jag hade en så himla fin barndom med stora skogen precis utanför dörren, sjön på andra sidan vägen och en enorm gård som kunde förvandlas till vilken fantasivärld som helst. Det va liksom inget "projekt" att ta sig ut. Att vara utomhus, leka och hitta på grejer var något som bara skedde per automatik. Det var det vanliga. Så vi umgicks. På vinterhelgerna åkte vi skoter till vindskyddet, grillade korv, åkte längd och byggde snögrottor. Riktiga fjällen låg ett par timmar bort om vi ville få riktig vintervärld. På somrarna hade jag milsvis av ängar att springa på, långa landsvägar att cykla längs och badstranden där byns alla ungar samlades. Jag säger inte att man kan ha det bra och underbart på andra sätt och platser (bli inte kränkta nu, jag pratat bara utifrån mina erfarenheter!!) men att få barn har gjort att jag vill ge Nisse allt det jag hade. Då är det just nu väldigt svårt att känna motivation med typ "bra restauranger runt Nytorget" eller "roliga mediajobb i stockholm". Han skulle bergis ha det minst lika bra om han rullade en grusig snögubbe på konstgräset i Nytorget men JAG skulle må skit hahaha. Så jag tänker mycket på det här nu. Var vi ska bo och vad jag kan jobba med. Det är sjukt lyxigt att kunna leva på sin blogg, pod och Instagram men jag känner ju att det är noll utvecklande. Jag är van att jobba i produktioner och något jag vet att jag är duktig på och KAN och därför funderar jag på hur och vad jag skulle kunna jobba med om man tex bodde i Sundsvall eller Åre. För även om Nisse tar all min vakna (och sovande) tid just nu när jag är MAMMALEDIG så vet jag ju att jobblusten kommer att komma tillbaka i höst och att jag mår bra av att jobba i team. Kan mitt lilla produktionsbolag göra grejer som INTE är i stockholm? Eller kan man pendla? Med småbarn? Jag kommer ju vilja ha fler (om det går dvs). Mmm mycket att tänka på nu. Och världen är ens ostron!!!!!! Inser att det är lyxproblem, men ändå något som spinner runt i hjärnan. Och så vips är man tillbaka i lägenheten i Stockholm och tycker man har det himla bra där också. Det som kanske är problemet? Att jag är en person som bara "finner mig" och är liksom rätt nöjd överallt? Vilket sällan får mig att göra stora förändringar? Avslutar detta inlägg direkt från hjärnan med en oplanerad bild på mig som påminde om något annan heheeeee.
