När jag i julas var runt vecka 11 försökte jag sticka en bebismössa. Min svärmor lärde mig och jag kom en liten bit, sen orkade jag inte mer. Sen dess har stickning varit förknippat med att må illa för mig? Jag mådde ju nämligen illa de där första veckorna och kände mig som ett hormonmonster. Finns också vissa personer jag "umgicks" mycket med den där första tiden i graviditeten som nu är betingat med illamåendet. Samma med kontoret på Nöjesguiden. Kan knappt tänka på det utan att få känslan och vilja spy. Hahahaha. Samma med thaimat. Fy fan vad illa jag mådde på nån sån snabbmatsthai-låda. Urk. Men! Tiden går! Och det bästa med "betingade" saker är ju att man kan fylla dem med nya värden! Igår tog jag nämligen upp stickningen igen och mådde inte ett dugg illa av det. Sitter i detta nu på balkongen och försöker få ihop en bebiströja. Min kompis Jojje är stickmästaren nummer 1 och igår gick jag en liten kurs hos henne. Så himla mysigt. Sitta på varsin kant i en soffa och bara sticka och sticka. Tror eventuellt att den här bebiströjan kommer bli lite.... sned? Och lite maskor i den? Men hey det är min första! Och som med precis allt annat i mitt liv orkar jag inte "göra om" och "gå tillbaka" utan kör istället på fast det blir lite fel. Kanske något jag ska tatuera in? "Kör på fast det blir lite fel". Puss puss
