Dom bästa stunderna har nog varit mornarna här ute på grusvägarna då jag sövt Nisse i vagnen. Ibland har jag gått ensam, ibland med Anton eller med pappa och Mimmi som igår morse. Man känner ju sig så DUKTIG då man är vaken tidigt och dessutom rör på sig?! Idag är inte en sån morgon. Klockan är 10 och jag vaknade nyss helt förstörd i ett varmt rum med en påse lösviktsgodis bredvid sängen. Nisse har ju sovit jättebra senaste månaden eftersom vi löste det som så att jag sov med honom i stor säng och Anton i annat rum. Inte jättehållbar lösning eftersom vi inte har fler rum i Stockholm och inte vill hamna på soffan igen, men här uppe både i torpet och hos mamma och pappa så har vi ju flera rum och sängar. Men så inatt....? Hände nåt jävligt oväntat. Nisse vaknade 02:00 KLARVAKEN och ville klättra upp på sänggaveln och vägrade allt annat. Höll på till klockan 04 och ville DÖ. Väckte givetvis hela hushållet och fick alla engagerade i denna tragik. Tur att det blir morgon ändå. Dock är man ju livrädd för alla sånna här förändringar och tänker "jaha nu är de såhär för alltid". Håll tummarna för att jag har fel. Skönt att det är helg och jag kunde sova ut, men orkar inte med det där beteendet nu då jag ska börja jobb. Över och ut!!!!!!!!
