Här hittar ni tidigare recensioner av GVFÖ EP1 EP2 EP3. Obs tänk på att hålla *god ton* i kommentarerna då alla deltagarna är vanliga modiga människor som sökt till programmet. Nu till recensionerna av våra par! Johan och Susanna WOW. Ja, här går det ju käpprätt åt helvete :-))))) Jag får känslan av att Susanna inte är färdig med sig själv, alls. Det är mycket "jag jobbar på att sätta gränser" och "jag jobbar på att inte va en badkruka". Hon vill att Johan ska vara mer drivande men om jag var honom skulle jag inte heller våga ifrågasätta henne en millimeter för HENNES TON ÄR FRUKTANSVÄRD. I bråket om både kroppskakan och solen var det riktigt obehaglig stämning från henne eftersom hon samtidigt också ska linda in det i att va :-) Trevlig :-) Hela :-) Tiden :-) Skratt :-). Känns som att ju mer drivande Susanna blir desto mer följsam blir Johan och vice versa. Jag kan FÖRSTÅ att man bli irriterad som "medveten" Stockholmstjej som fått för sig att "naturen är bäst!" om man blir ihopparad med en småstadskille som använder begrepp som "grejt" och dricker saft istället för öl. Men vet ni vad? Johan känns fan SNÄLL och som han FÖRSÖKER. Två egenskaper som Susanna verkar ha tappat bort i den här nedåtgående spiralen av att störa sig på någon annan. Det känns också fruktansvärt omoget att störa sig på den typen av grejer som hon stör sig på? Som att man måste positionera sig och forfarande inte hittat vem man är. Ibland får jag för mig att hon vill va tuff för kamerateamet? Skäms över töntiga Johan framför coola mediemänniskor (hahaha förlåt för begreppet men ni fattar vad jag menar). Hursomhelst tråkigt med denna utveckling. Jag tror båda är två vettiga människor i grunden men de pratar ju uppenbart inte samma språk och skulle behöva hjälp med att sänka garden och hitta till verkliga värden istället för det som är utanpå. Lars och Ellinor Jag älskar dom. Jag älskar Elinors röst. Hennes osminkade ansikte. Och framförallt älskar jag hur hon är så otroligt bra på att sätta ord på sina känslor och situationen utan att det blir lökigt. Hon beskriver exakt problemet med att vara med en person som inte öppnar upp sig och bara ställer frågor. "Jag skulle kunna vara vem som helst för honom" - EXAKT SÅ! För han ANFÖRTROR sig inte, och utan den tilliten skapas inga band. Det ENDA jag ev kan störa mig på är väl kanske att Ellinor kanske är lite väl besatt av det.... *djupa*. Ja eventuellt är det lite störigt. Och vet ni, jag tycker mycket om Lars också nu. Ja han är lite spilivinkig och ja han tuggade tuggummi på parterapisamtalet (vad tror vi Susanna hade tyckt om det hahaha) men han var så modig och fin när han satt där på stenen och delade med sig. Och hur den lilla pojken i honom kom fram när han sa "jag är inte så nu". Man fick som tittare inte se hela berättelsen (det var ju uppenbarligen jätteklippt i historien) men jag skiter verkligen i vad det handlade om för barndomstrauma för det är hemskt att ha byggt upp ångestrelationer till ämnen. Då vill man döva det med distans och springa ifrån ...kanske är det därför han springer överallt? Jag vill så gärna att de ska bli kära i varandra. De känns intelligensmässigt på samma nivå, visst? Anton och Sofia Ja tydligen behöver man inte vara själsfränder för att båda gillar den ovanliga rätten tacos. För Antons taco är med isbergssallad och Sofias med jordgubbar. En metafor för klasskillnaderna kanske? Det var så kul när Sofia sa att hon ville att hennes barn skulle heta DRAGOMIR och sen klipp till Antons min. Hahahaha. Jag skrattade rakt ut. Hon vill inte ha vanliga namn och Anton "har några namn i sitt förråd" men "sparar på dom". JA FÖR DU VILL ATT DINA BARN SKA HETA WILMA OCH LIAM OCH DET ÄR HELT OKEJ!! Man får vara sån. Gulligt att Sofia älskar Solsidan och att de tittat på det ihop. Känns tonårsaktigt och som att de på riktigt har de fint ihop. Det jag dock fortfarande är rädd för är att Anton fortfarande känns för kär i kärleken än i Sofia, för han kan liksom inte säga exakt varför han känner saker för henne? Och den där gråtscenen från kommande avsnitt bådade inte gott. Också typiskt att behöva säga att "KILLAR är dumma i huvudet" för att Sofia är såpass schysst (eller vill det här så mycket?) att hon inte vill eller kan formulera det som det faktiskt är "Anton är så dum i huvet". Tänker i övrigt inte kommentera Antons dans på stocken. Nej. Ni kan inte tvinga mig.
