Här hittar ni tidigare recensioner av GVFÖ Avsnitt 1. Avsnitt 2. Avsnitt 3. Avsnitt 4. Obs tänk på att hålla *god ton* i kommentarerna då alla deltagarna är vanliga modiga människor som sökt till programmet. Nu till våra sooooliga par! Anton och Sofia Alla tjejer som suttit instängda i en kvav lägenhet på midsommar med Killar™ som sjunger Björn Rosenström räcker upp en hand *min näve flyger upp i luften*. Mellan åldern 20 och 30 var nämligen JAG Sofia och sa till, diskuterade text, skrev egna snapsvisor ("urfittan" för er som minns) och skapade allmän dålig stämning. För satan vad dålig stämning det blir. Såklart. Anton och hans inte jättesköna kompis känner sig givetvis påhoppade eftersom det är ju precis det dom blir. Men man blir ju så trött. För det ÄR ju som Sofia säger; korkat. Men vet ni vad det framförallt är? Tråkigt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hahaha det är så jävla TRÅKIGT. "Vi är killarna som busar med flickornas små musar" brölar killar obrydda om all plats och syre de tar i rummet och jag skiter typ i att texten är sexistisk osv. det största problemet är ju att det inte är tillräckligt kul att lyssna på? Ingen finess? Bara tråkigt? Vad ska liksom Sofia och hennes kompisar göra? Sitta bredvid och skratta och klappa händerna? Vad förväntar sig killar när de tar ton? Men absolut, killar är killar och de saknar ju analys för de mesta vilket gör det viktigare hur de beter sig när de blir "påkomna", så när Anton lämnade Sofia gråtandes i synken efter att ha pressat henne var det ju tyvärr inte ett bra beteende :-))) Åh. Urgulliga Sofia som bah "han har radiostyrda gardiner". Helvete va jag börjat fatta tycke för na! Go och bra. Hon stör sig inte ens när Anton kallar sig "pappa" inför sin hund? Han ska va tacksam. Men eftersom det här inte är en hatblogg vill jag lyfta en förvånande positiv sak med Anton; när han lyssnade på Madi Banja i bilen. Susanna och Johan När bilscenen spelades upp när Susanna säger saker som "vi kom på att du har mycket spott" och kritiserar Johan för alltifrån naglar till kniv på skärbräda etc. så kände jag bara att "jaha here we go again" och såg framför mig hur hon skulle fortsättas sågas på nätet. Jag satt på helspänn när hon skulle hem till Johans lägenhet med diversa läckra tavlor från den kända konstnären Jack Daniels. Johan hade ju tagit på sig finskjortan och precis som mig förberedde han sig kanske för fler sågningar? Men. Så gjorde Susanna det mognaste man kan göra som människa - hon analyserade sitt beteende, bad om ursäkt och ändrade sig. Från att ha hatat allt med Johan till att tycka att det är "uppfriskande" att han går i kilt????? KAN det verkligen vara ett äkta uppvaknande eller vill hon bara va snäll och har dåligt samvete? Om det är äkta är det den största psykiska omställning jag någonsin sett? På så kort tid? (Kanske är programmet som är snävt klippt). Och om det inte är äkta är det ju ändå fint att hon försöker och har ett stort samvete? Attityden är i alla fall bra. För hey, det måste väl knytas en näve i fickan när Johan säger saker som "mitt signum är att jag inte är som alla andra" haha. Fina Johan. Stort av Susanna. Allt är förlåtet. Även om det tog hårt det där med kniven mot skärbrädan och smutsiga kläder i sängen - kritik som Anton ger mig dagligen. Gud? De här recensionerna har plötsligt börjat handla om mig....? Hahaha förlåt ska sluta. Lars och Ellinor Ellinor är lite som mig hahah skoja. Ok, så Ellinor är kristen eller ja "andlig" vad det nu innebär. Min kärlek för hennes persona i programmet är lite naggad i kanten och det har såklart inte med religion att göra utan kanske mer med att det är sånt otrolig fokus på djup och känslor heeeela tiden. MEN jag förstår henne samtidigt? Det är fruktansvärt att vara i en relation där man söker efter reaktioner och aldrig får "tag" på den man lever med eftersom han inte gör något direkt "fel". Lars är ju trevlig och gör alla rätt men går samtidigt inte att nå. Och de har ju så kort tid på sig! Hon blir ju stressad. Ellinor som är en mästare på att beskriva situationer sa det så bra med att Lars har alla sina äventyr och att hon kanske bara är nästa äventyrsgrej. HUR BRA BESKRIVET!!!!!!!! Jag får, precis som Ellinor, liksom inget grepp om Lars. Störde mig då han i en synk skulle rationalisera deras personligheter så som han beskrev nån slags journal? Han känns liksom inte där. Inte i relationen. Han känns på väg hela tiden? Som till nån slags glaciär på midsommar? Vad var det? Fattade ingenting. Aja. Han är helt enkelt inte färdig med sig själv, precis som jag skrev i recensionen efter avsnitt 1!!!
