Hallå ni ljudkänsliga amöbor Träffade Spex ikväll igen! Eftersom jag åker upp till Sundsvall hela juli och en bit in på augusti kommer vi inte ses på hela fem veckor! Så det kändes lite ledsamt, men också helt ok. Alltså, HAN är nog bara lättad, medan jag börjar känna mig rätt trygg med honom nu och vill vara nära hela tiiiiiden. Älskade lilla (stora) häst. Ska försöka hitta en ridskolehäst i Sundsvall nu under sommarn som jag kan rida på! Vet du någon? Helst i trakterna runt Njurunda? HÖR AV DIG! Sprid ordet! Finn en lugn, snäll och förstående häst åt mig! Betalar självklart. I övrigt var min bff tillika häst-proffs Linso med på ridningen idag! Hon var så lyrisk och det är så kul att få dela detta nyfunna intresse med någon. Dock lite less på mig själv för att det inte gick hundra procent bra idag. Jag kände mig så flamsig och inte helt bestämd vilket gjorde att Spex inte lyssnade på mig, såklart. Hur kan jag som i övriga livet ändå är en rätt bestämd och... arg(???) person vara så mesig med detta stora djur. Eller har förmodligen lite fel självbild där? Är ju i princip bara bestämd i tre saker i livet: 1. Hur jag tillbringar en dag 2. Kreativa beslut i jobb 3. Resturangval Det fjärde måste bli hästar. Annars är jag rädd att hoppfinalen i Friends arena den 3:e december kommer bli jobbig.
