Vaknade i morse och var jättejättearg. Vilket var lite konstigt för jag är inne på fjärde dagen mens och då brukar de här starka irritationskänslorna från pms inte ge sig till känna? Men jag vet inte. Har väl pms hela månaden runt nu för tiden :-D Började såklart med att vråla "KUKFITTA" rakt ut vid frukosten eftersom jag inte förstod hur jag skulle hinna lämna igen bilen i Hammarbyhöjden (orkar inte ens gå in på detaljer här men det var en jättejobbig process för mig......). Men hur arg jag egentligen var kom att visa sig när jag senare stod vid ett övergångsställe och en kvinna i 60-årsåldern tryckte på gå-över-knappen så att det pep gång på gång på gång FAST DEN REDAN LYSTE. Hon gjorde nån slags melodi tror jag? Kanske tvångstanke, vad vet jag. Men irritationen i mig var vid denna tidpunkt på en nivå att jag blev tvungen att stirra jättejätteargt på hennes hand och sen på henne. Då slutade hon och jag fick jättedåligt samvete såklart :-))))) Sen när jag väl kom hem igen ringde en man från Amsterdam och berättade att mitt flyg blivit ombokat och att jag skulle behöva flyga 4 timmar senare. Tokgrinade så fort vi lagt på och skrek rakt ut i den tomma lägenheten "VAAARFÖR!!!!!!!" som att det var en fråga till gud? Eller universum? Efter det utbrottet tog jag bussen (viktigt) till Kungsgatan 3 och hade ett sånt. jävla. starkt. klimatevent. Får man säga så om något man själv var en del av? Men det var helt otroliga personer där i soffan som jag fick intervjua! En psykolog, en klimatsakkunnig från naturskyddsföreningen och en hållbarhetsperson från Löfbergs. Aldrig känt mer respekt för några i hela mitt liv? Men vet ni också en grej? Jag har aldrig känt så mycket klimatångest och hopp på en och samma gång. Herregud. Tokgrinade för andra gången när jag kom hem över att jag ska flyga i morrn, över att jorden mår piss, över att alla med makt är så jävla värdelösa och för att snart är jag 40. Ringde morsan och det blev bättre. Men det var verkligen en konstig dag det här.
