MÅNDAG! KLÄMDAG! Typ. Vi har egentligen inte det men har jobbat in några dagar senaste månaderna om man säger såååååå åh åååååh. Nu är Sundsvall- och torpetvistelsen över för denna gång. Kommer upp igen vid midsommar och är sen här uppe hela juli och ÄNDÅ känns det sorgligt att lämna. Vet ni förresten vad som slog mig nu när jag satte mig i bilen och krafsade mig fram till Antons näve? Jo, att Anton alltid har så varma och torra händer? Alltså inte fnasiga men inte svettiga helt enkelt. Hans händer är så som jag upplevda morsfarsans händer som barn, liksom tryggheten själv. Mjuka, varma och trygga. Och det är ju inte självklart att det måte vara så med den man är ihop med? Vissa HAR ju kalla och svettiga händer jämt, som mina händer tex är ju ALLTID kalla. Det kan väl inte vara så tryggt och härligt att hålla i tänker jag. Måste fråga 8-)
