Saker jag längtar efter just nu (helt utan inbördes ordning): *Mamma och pappa *Frukost i stugan *En lägenhet med ett sovrum *Fiska en sen kväll med Anton *Ordnad bokföring *Fisktacos! *Sommarprat i öronen i baden-baden *Semester i Nerja *Ligga i soffan och kolla GOT med Anton *Min döda katt Stig *Att känna mig fullkomligt trygg *Alma och Agnes *Skratta med mina syskon *Familemiddag *Somna bredvid mamma som löser korsord Ok var tvungen och sluta nu eftersom jag fick klump i halsen av saknad efter min familj. Fan, ibland känns det som att man gör märkliga val och beslut hela tiden. ÄR det verkligen viktigast att saker ska hända och vara *crazy mucho fun* hela tiden? Klart det inte är det??? Det fattar ju t.o.m en 26-åring som jag. Klart det inte är King Magazine -galan jag kommer titta tillbaka till om 40 år och bah "åååh vad tur att jag gick på den". ÄNDÅ väljer jag ofta sånt före Sundsvall och familjen. Känns som massa luddigt, jobbigt och skuldigt ligger i vägen hela tiden? Alltid lättare med de flyktiga och för stunden roliga. Fan hur en är alltså.
