Jahopp Igår hade vi middag här och idag kom Tegnell med nya restriktioner om att undvika sociala kontakter generellt. Har grov covidångest nu, inte för att vi träffar kompisar (det var för övrigt supertrevligt haha) men för att jag bara vill att det här VIRUSHELVETET ska TA SLUT NÅN JÄVLA GÅNG. Jag gissar att ni känner likadant? Gahhhh. Kan absolut kontrollera mitt eget sällskap och Anton jobbar ju hemma osv. Och jag står ut med att ha det tråkigt. Men det här med att jag inte kan kontrollera mina föräldrar gör mig galen? Är nåt med den där generationen? Dom bryr sig så lite om sjukdomar? Bah "äh det är så tråkigt att va hemma så jag måste åka till Birsta City och köpa en kjol". Okej morsan. Absolut. Du är 66 år och har precis haft en hjärtinfarkt och har ovanpå detta Parkinson och Kol men en kjol är viktigt :-)))). Eller att farsan ska typ på Biltema och köpa en skruv bland massa andra?! Ja ni märker ju hur frustrerad jag bliiiiir. Är ju så himla rädd om dom. Inte nog med att man har en bebis att oroa sig för, nä då ska man oroa sig för sina föräldrar nu. Tycker coronakuken tar bort en massa kul och fint från den här föräldraledigheten jag ville ha. Ville va uppe i Sundsvall mycket mer, få hålla om mamma. Träffa antons familj och min familj tillsammans. Ha middagar och luncher ute med kompisar! Gå på mamma-baby-yoga. Röra mig fritt utanför dörren utan att behöva HÅLLA ANDAN VARJE GÅNG NÅGON GÅR FÖRBI. Pust och stön. Nä herregud nu måste jag ta mig i kragen och försöka vara lite positiv. Om inte för min egen skull så för... er skull? Hahaha. Sååå tråkigt att läsa en blogg från någon som enbart klagar. Folk har det ju VERKLIGEN värre. Det finns FaceTime och det är en lyx att Anton är hemma såpass mycket nu. En totalt ovetandes person ser ni ovan. Fan va skönt att inte fatta nåt mer än vad en 2.5-månaders gör!
