Hej kära läsare!!!Jag har en seriös fråga till er som absolut inte ställs "retorisk" utan jag vill typ ha ett EXAKT och UTFÖRLIGT svar: Hur gör ni som båda jobbar heltid och har småbarn? Hur får ni ihop vardagen Ibland tänker jag nämligen att jag och min kille kanske haft det väldigt förspänt innan och varit bortskämda? För vi har ett (underbart!!!) barn. Och folk har ju liksom... 2? 3? 4? Och får ihop det. Och SÅ mycket jobbar vi väl inte? Absolut, min kille kan ha 60-timmarsveckor, men för mig är det ju bara vissa långa dagar, och de veckorna går det ju inte. Men liksom, jag har sen årsskiftet minst en gång i veckan haft mentala utbrott över att jag hela tiden känner mig stressad eller att jag aldrig räcker till. Så ska det ju inte vara. Eller? Så KAN man ju inte leva. Och jag hamnar ofta i tankegångar om att ge upp allt jag VILL (som att va här i vårt hus nära kompisar och karriär) och bara flytta hem till Sundsvall men så tänker jag på att det också är ett stort ansvar att lägga på våra, relativt sjuka och gamla föräldrar - att hjälpa till att ta hand om vårt barn.Äh, jag vet inte. Tycker det bara är så utmanande, känner mig dålig och vill ha tips. Gärna från er som INTE har era föräldrar som barnvakt. Har ni annan barnvakt? Gått ner i tid? Haft längre på förskolan? Ändrat SYNSÄTT? Jag behöver bli inspirerad tror jag. Eller iaf någon som säger "det är okej" haha snyft. Aja. Förutom detta lilla helvete så har jag ju klippt lugg. Som ingen, absolut INGEN på instagram har missat. Puss älskar er!!!!!
