Det är så konstigt. 2020 har ju på många sätt varit ett förjävligt år, det vittnar ju tex varenda meme på internet om. Pandemin har liksom ätit upp hela världen och man har skakats om i grunden och fått en känsla av att.. vad.. som.. helst.. kan hända? Plötsligt känns jodens undergång inte alls långt borta. Vi har givetvis ingen kontroll över nåt. Utöver den här stora världssorgen har jag haft personliga sorger där min mormor dog i våras och morfar nu i höst. Och ovanpå det drabbades min mamma en hjärtinfarkt mitt under min babyblues. Fy fan vad hemskt det var. Och nu till det konstiga. För samtidigt har 2020 också varit helt underbart och ...kanske mitt bästa år nånsin. Jag har fått uppleva att vara gravid för första gången och fått en unge. Jag som var så rädd för att skaffa barn för jag trodde det skulle innebära att jag skulle må skit - vilket jag också gjort i form av sömnbist och känslan av otillräcklighet - MEN alla de känslorna har vari råa och lätta att ta på och förstå. Jag har i grunden känt en ro i mig själv som jag typ inte känt sen jag själv var ett barn? Jag vet varför jag finns; för att Nisse finns. Alla mina nojor, ångestgrejer och oro har såklart inte försvunnit, jag är fortfarande jag på gott och ont men det tar inte lika mycket plats just nu. Det tackar jag Nisse för. Året 2020 var världens sämsta och mitt bästa. Oj, det här skulle inte bli en resumé av året, det hade jag nämligen tänkt skulle komma framöver. Istället tänkte jag ju skriva om veckan! Vad händer egentligen den här nästnäst sista veckan av året?! Jo! Vi är i striktare karantän from nu. Det betyder att vi inte går i matbutiker, apotek och BOLAGET (som också är ett slags apotek SKOJA) (som alltså var de enda ställena vi besökt sen november) och går endast ut för promenader. Jag har en jobbgrej om några dagar (ni får snart veta vad det är) men den ska tydligen vara *coronasäker*. Om allt detta går som planerat så kommer vi åka upp till Sundsvall till jul och fira jul traditionsenligt med våra 21 släktingar! Haha nej skoja, det kommer enbart vara med våra föräldrar på 2 meters distans och inte samtidigt. Dom är givetvis också i karantän. Men vi får såklart se hur det blir, vågar inte hoppas på för mycket. Utöver karantänen ska jag ta hand om min bebis, yoga och skriva på en grej i den mån jag hinner. OCH BLOGGA DÅRÅ. Det ska hinnas med denna vecka har jag bestämt. Det började ju i alla fall bra med det här lilla inlägget som var väldigt mysigt att skriva. Att få skriva den här *digitala dagboken* och ha kontakt med er både här och i dm:s är verkligen en YNNEST alltid men speciellt i pandemin. Stor stor kram
