Tänk att det blev som morsan sa, att det är omöjligt att värja sig mot sin unge. Man blir tokig i dom. Besatt. Galen. Knäpp i hövvet? Tänk att något kan vara så underbart och jobbigt på samma gång? Vet inte hur intressant ni tycker att det är med uppdateringar om Nils och egentligen vet jag inte hur mycket jag vill dela med mig men jag tänker att det är lite mysigt att ha kvar inlägg från den här bebistiden. "Den går ju så fort" som för övrigt också är nåt ens föräldrar tjatar om men som också är sant. Han är en stor bebis. Två snäpp över medelkurvan och nu har vi iofs inte varit på BVC på flera veckor men jag tror han är över 7 kilo nu och sist vi mätte honom var han 62 cm lång. Nu borde han kanske va 6...4? Kläder i storlek 62 är ibland för korta, speciellt byxor, och han kan alltså ha mycket i storlek 68 nu. Tror han ärvt Antons hockeyben pga rätt stadig i dem och ja, dom är rejäla i "omfång" ... Han har absolut bäst humör på morgonen, och ja sorry för lökig nu men det känns som om hjärtat ska explodera när han tittar på mig med sina stora ögon i mörkret och ler stort där på morgonkvisten. Hans röst är rätt hes och han låter ofta "aaaaaooooooo" och gapar stort. Han tycker Anton är rolig när han "låtsas bita" honom och mig skrattar han åt när jag leker tittut. Jag sjunger mycket för honom och då ylar han med. Just nu är han inne i fasen då han upptäckt sina händer vilket gör att dom ofta befinner sig i hans mun eller att han försöker greppa tag i saker. Han gillar att ligga i gymmet och försöka slå på räven som hänger där, med lite blandat resultat..... Han är också ok med "tummy time" (ok är skadad från alla amerikanska momfluencers.....) men alltså att ligga på mage. Han sover fortfarande rätt mycket om dagarna och gillar att ligga i vagnen. Där sover han riktigt bra. Däremot blir han svinförbannad om man försöker söva honom i fel tid hemma inne. Just nu har jag fullt sjå med att försöka förstå när han bör bli sövd för vilor på dagen. Ifall han vaknar för tidigt från sin vila kan han bli såååå less och skrika sig hes. Just nu söver vi honom genom att gunga i famnen och sen lägga halvvaken i nestet med napp. Ibland vägrar han det och då brukar jag lägga mig i sängen med honom tätt ihop och gunga så. Men just nu är sömnen är det jag tycker är svårast. Det känns som att det blir grin nästan varje gång på kvällen då han ska läggas för natten. Också svårt att matcha vilorna under dagen så att det inte blir för sent/tidigt för själva nattningen om ni fattar vad jag menar. Ok gud vad jag skulle kunna skriva ingående om det här kände jag MEN JAG LÅTER BLI. Nätterna är väldigt varierande men en "vanlig bra natt" ser ut ungefär som att han somnar 18:30, matas i sömnen då jag lägger mig. Äter sen ca 01-02 och ca 03-04:30 och så vaknar han för dagen runt 07. TYP. Gud det är ju så olika från natt till natt tycker jag? Ibland skiter han ner sig, blir klarvaken, vaknar oftare och ibland bara 1-2 uppvak osv. Sällan han grinar på nätterna iaf. Oftast sover han i nestet första passen för att sen sova med mig i sängen. Kanske man inte ska göra men tycker det är enklast och... mysigast. Får se hur vi gör med det sen när han inte vill/behöver käka lika ofta på natten. Misstänker att jag sover bättre när han ligger i bedsidecribben dock. Mm det var nog allt för nu. Tänk att tre månader redan har gått?! Och tänk att nån så liten är så stor i mig! Min fina unge.
