...det är jag det!!!! *tar på mig skinnjackan och sparkar ner en papperskorg med min stilettklack* Nej men om denna känsla ska jag nu berätta. Jag lider ju av starka pmskänslor ungefär 3-5 dagar i månaden där jag känner mig i mindre kontroll över mina känslor än vad jag vanligtvis gör. Och då ska det sägas att jag i vanliga fall är relativt känslostyrd. Fast det kanske är för att jag jämför mig med mr känslokontroll som jag lever med. Iaf. Den här månaden är min starka pms-känsla alltså: "no more fucks to give!!!" men på ett mycket mesigare sätt än vad jag inbillar mig att många andras no more fuck to give -känslor är? För mig blir det inga sexuella utsvävningar. Inget skippa jobbet en hel dag. Inget säga "en sanningens ord" till familjemedlemmar. Inget knarka och festa i två dygn. Inget säga upp mig på dagen. Inget raka av mig håret. Inga arga tweets. Inget sätta upp förställning om patriarkala strukturer. Mina no more fucks to give: 1. Äta hallonmarmelad på rostat bröd??? 2. Ha datorn i sängen !!! 3. Åka voi till kontoret istället för att promenera...... 4. Dricka kaffe efter kl 21 ! 5. Ta med träningskläder till jobbet men strunta i att träna ?!?!? ... ROCK ON PERSSON!!!!!!!!!!!!!!! värsta är ju att jag trots detta mesiga ändå känner mig så anarkistisk??
