Då var sommarn över för oss. Överhängande känslan är såklart sorg och vemod men det finns FAKTISKT en stor del tacksamhet i det här också? Tacksam för att vi fått 2.5 månader ihop med våra familjer lediga på landet. När får man liksom det annars? Det är faktiskt helt otroligt att vi fått den här tiden. Jag kommer för alltid bära med mig den som en så lycklig tid. Nu är vi i bilen på väg hem och förhoppningsvis mot en annan lycklig tid! MEN JAG VET JU ATT JAG KOMMER BRYTA IHOP I VECKAN. Kanske redan ikväll? Hihi va trevligt det kommer bli. Tror största omställningen blir att inte ha familjen så nära och att inte kunna lämna Nisse till en annan famn så enkelt. Jag kommer dessutom jobba från kontoret och ha massa möten och va borta mycket. Men å andra sidan känns det ju roligt och bra på ett annat sätt. Ja hörrni vad mycket nya tankar man skriver här!! Hahaha. Är verkligen inte unik med den här känslan, det förstår jag, men ändå ska den luftas. En annan sak som förresten känns bra är att Nisse börjat tycka mycket om att titta på Pippi. Är så glad att slippa Bolibompa baby. Nu tittar han på scenen då Pippi äter spikar i soppan? Minns ni den? Kanonscen. Gud vad gott med potatissoppa!! Kanske blir att laga det ikväll.
