Igår tog jag ny bild för att förnya mitt körkort. Över tio år sen sist. Då var året 2009 och jag bodde fortfarande i Sundsvall. Jag hade kommit in på Medievetarprogrammet på Södertörn och flytten till Stockholm skulle gå dagen efter min uppkörning. Tänk om jag hade vetat allt det som de här tio åren skulle innehålla. Då hade jag fått nåt slags känslomässigt bryt och inte kunnat hantera det såklart. Kanske mest av det sjuka i att kunna se in i framtiden iofs??? Men det är ju svindlade att tänka på vad tio år av en människas liv faktiskt kan innehålla. Tio år av så mycket fantastiskt och så mycket jobbigt. Enda vi har är nuet etc etc et Jag klarade förresten den där uppkörningen. 2009 var nämligen långt innan jag hade ens en sekunds konsekvenstänk och blev därför sällan sådär jättenervös över just sånna saker som en uppkörning. Blir jag väl eventuellt inte nu heller??? Hade alla rätt utom två på teorin också.... JA NU SKRYTER MAN PÅ HÄR MEN FÖRLÅT FÖR ATT JAG ÄLSKAR BILKÖRNING MEN DÅ KANSKE MAN SKULLE HAFT ALLA RÄTT I OCH FÖR SIG (som a*ton såklart hade) ... Usch hatar att vara nostalgisk. Blä och burr. Vi går vidare till nuet: Nya körkortsbilden Tycker för övrigt att jag detta år verkligen är i en slags brytålder. 31 är tydligare än 30. Märker av ålderskillnader mellan mig och andra som aldrig förr. Folk delas upp i att ha barn vs inte ha barn. Prioriteringar förändras och jag känner hela tiden kontakt med ett "slut". Kanske också för att jag tänker på dem jag älskar som är sjuka och att saker och ting plötsligt ställs på sin spets på helt nytt sätt. Knäppa livet va!!! Att tiden går osv. Mm mycket filosoflektion-i-nian-tankar nu. Kram alla, det ska vi alla ha som genomför detta
