Usch jag BORDE inte gå upp i känslor på det här sättet men är så jävla LESS idag. Less på hur usel jag är på att hantera struliga nätter och hur jag låter mitt dåliga humör ta över hela mitt liv. Skriver det här HÅRT PÅ TANGENTERNA eftersom jag har en sån där pms-känsla upphöjt i kanske 1000? Hahaha vad härligt det är hörrni oj oj ooooj. Nisse fick rotavaccin i måndags och tror magen har krånglat lite sen dess eller så är han i ett utvecklingssprång eller ja, man vet ju aldrig med bebisar? Dom är ju små gåtor att tyda :-))) Det hela resulterade i alla fall i att Persson (dvs jag, Nils kommer ta Antons efternamn) sov i princip ingenting i natt. Och jag blir sååå rasande när det sker. Istället för att typ kapitulera för situationen och moget möta natten med "jahapp, det här var ju tråkigt men men" så går jag upp i nån slags ilska och besvikelse över att allt är katastrof och utan slut. Tog en bild på mig själv runt 06 för att få distans till situationen när jag överlämnat honom till Anton och lagt mig i soffan, gråtandes med finnmedel på mina nya amningsfinnar. Hahaha att jag ska låta internet få den här bilden? Aja vad gör man inte för er empati? Låt oss titta på den. Hahahahahahha vad ÄR det här för grå degklump som tycker så fruktansvärt synd om sig själv??? Men titta! Nu blev jag genast på lite bättre humör. Ska sminka mig, sätta Nils i selen och dra ut en sväng här i våra hoods. Det behöver vi båda.
