Älskade ni Usch det är hemskt att känna att man inte har någon hjärna. Varken hjärna eller personlighet känner jag att jag har? Vad är kul? Är jag kul? Vad gillar jag? Hallå? Vem är jag? Hoho? Jag kan liksom inte skriva om så mycket annat än att jag ska bli nåns mamma snart. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Det tar ju upp all tankeverksamhet. Samtidigt vet jag inte heller om jag ens tänker en ren tanke? GÅR ju inte att föreställa sig hur det kommer bli ändå känns det som att mina dagar går ut på det. Varvar mellan stora längtankänslor och ren oro. Men mest är jag bara så: ... 🙂 nollställd. Idag satt jag inne i lillstugan med en brasa och "regnet smattrande utanför". Det var liksom 13 grader ute? Blir kraftig provocerad av det, så bestämde mig tidigt för att jag istället skulle spela Sims i jättemånga timmar. Så blev det. Satt i sån jäääävla dålig ställning så ryggen gick tyvärr av. Men min Sims kom till högsta nivån som Stå upp komiker! Hurra! Gud hon är sååå snygg. Försökte göra henne efter Cardi B. Ska fota henne i morrn. Sen har jag attackgrinat idag av tanken på att min bff Linnéa fick ringa i klockan på sjukhuset eftersom hennes cancerbehandling är färdig. Nej men det är så fint. Jag är så imponerad av henne och längtar ihjäl mig tills vi ses. Herregud vad stort att hon klarat sig igenom den här tuffa tuffa tiden. Nä nu började jag grina igen!!! Puss alla
