Kände hur det var på G hela dagen igår. Hur jag var sådär stundom hyperaktiv, stresslycklig men superkänslig och framförallt emellanåt otroligt irriterad. Som en bergochdalbana hela tiden med känslan av att vara lite utanför mig själv. Så otroligt obehagligt är det. Innan läggdags var det riktigt vidrigt och ångest. Trots att jag tränat, inte stressat (nåja) och vårdat massa relationer. Ska ha mens om fyra dagar och vissa månader är det runt den här dagen som mitt psyke känns som att det typ ger upp alla skyddsväggar. Morsan hade ju också stora problem med den här typen av pms och vad jag läst mig till så kan det vara lite ärftligt. Grätskrek i säkert en timme och låste sen in mig och tittade på GIRLS. Och så vips så somnade jag mot alla ods. Tack för populärkultur som gör att en kan fly. Vaknade gråtmild. Be för mig och mitt psyke idag. Kanske kan vi hålla varandras cyberhänder lite i de här pms-dagarna.
