OBS! Här kommer det SENASTE podavsnittet som jag helt glömt publicera här på *blögga*. Det är ett av våra mest spontana men också då ärliga avsnitt. Jag hade precis gråtit och blivit tröstad av halvårsgamla Bo som också grät men plötsligt slutade gråta när han såg att jag var ledsen. Stort ögonblick för mig. Kändes som om jag och Martin utvecklade vår vänskap där och då också......... KANSKE. INTE FAN VET JAG. KÄNSLODRAVEL HÖ HÖ HÖ. Nåväl. Blev ett väldigt roligt och mysigt avsnitt som jag verkligen tycker att ni bör lyssna på om ni missat. Gör det på bussen, en promenad, springtur eller sovdags. Det gör ni genom apparna Acast, Podcaster eller Beyondpod. Äter du pressgurka, har tjock-tv och en svindyr solcellsdriven bil? Tryck då play här: PS. Nytt avsnitt kommer på TISDAG. Vi blir alltså en dag försenade pga julledigheter och transporter.
