Igår skulle jag fota ett samarbete för babyworld men fick vänta i trettiofem år på guuuuben min som sitter i möte efter möte efter möte (ville alltså att han skulle fota mig). Helt otroligt. Ska sluta tjata om det men den här jobbahemmaperioden har verkligen gett mig en insyn på hur mycket möten vissa yrkesroller krävs? Aja. Försökte fota mig själv till samarbetet men tyvärr såg jag drogpåverkad ut på alla bilder. Hej hej va gott det va när den här gravida kvinnan fick skjuta in lite heroin I övrigt blev jag lite rörd av att hålla på med Pluttens grejer. Bädda lite i babynestet och testa hur det skulle va att sova med det i sängen. Ja det kommer INTE gå för oss. Vi har en 160's säng och tar båda väldigt mycket... plats? Kändes helt sjukt att man skulle få plats med babynestet i sängen. Så vi kommer ha sån bed side crib som sitter fast i sidan. Tror det kan bli bra. Att det snart ska flytta in en människa här? Som jag iaf jurdiskt måste ha ansvar över i 18 år? Hjälp? Vem är du? Kommer du ha förståelse för att jag kanske inte alltid kommer kunna vara mitt bästa jag för dig? Kommer jag skapa tillfällen du tar upp med en framtida terapeut? Eller kommer du förstå mig? Förlåta? Älska? För jag har planerat att göra det med dig nämligen, villkorslöst. Även när du är 13 år, luktar svett, har större fötter än mig och inte vill kramas längre. Jaha oj varför blev det här ett sånt där "brev till min ofödda" haha. Äntligen var alla möten över. Och det blev några bilder till slut.
