Våra kompisar har ett hus i Nerja där vi varit kanske …tre? gånger tidigare och nu var det alltså dit igen. Efter mycket om och men dvs. Om och men som bestod av Anton och Nisses pass som aldrig kom. Fem veckor sen vi hade beställt dem och när det tre dagar innan såg ut som att passen skulle hinna komma klev vi upp 01 och åkte till Skavsta för att köa för provisoriska pass på morgonen. Problemet var bara att redan när vi kom fram så var alla köplatser tagna så ett dygn senare försökte anton köa från klockan 19 dagen innan och DÅ lyckades vi få passen på onsdagen och på torsdagen drog vi. Kändes som en dålig film då vi fick sms om färdiga pass onsdag eftermiddag och fredagen. Heheheheheeeeeeee.Aja!!! Hur mycket ska jag tjata om detta? Vet inte. Måste sluta. Men vill också att ni ska förstå hur jag mådde sen på Arlanda då vi tre timmar innan avfärd stod i Sveriges längsta kö för bag drop :-))) Då meddelade jag lugnt Anton att jag inte skulle le förrän vi satt på planet. Och det gjorde vi ju! Till slut! Det var så kul att få resa med min guddotter Bonnie (och hennes föräldrar….) hon är 1 år äldre än Nisse och känns redan nu som att de kommer bra överens. Nisse är vild och Bonnie är smart och cool. Lyx att ha en sån som kan visa vägen i livet!!! Kul också att man som förälder förutsätter att ens barn ska bli kompisar med ens kompisars barn när man VET hur ens egna föräldrar försökte para ihop en med sina vänners barn som man inte alls kom överens med ??? Jag tänker alltid att ”va kul de ska ha genom livet” och liksom, det är väl inte säkert?! Haha. Jaja kommer kämpa för det iaf. …Sen har vi ju liksom gjort det vanliga, som ni ser. Ser exakt ut som en generisk badsemester och det har det också varit. Badat heeeela dagarna. Druckit aperol, hängt vid poolen, varit sur på ens partner, varit kär i ens partner, velat ha semester från sitt barn och varit jättelycklig. Nisse älskade att bada och sa simma simma simma nästan hälften så många gånger som han sa traktor. Så det va ju kul. Att hans intressen går framåt :-)))Och nu då? Ja nu är känslan precis som alltid efter solsemester ”förstod vi hur bra vi hade det?”.
