Älskade ni Varit på röv-uselt humör denna eftermiddag (återkommer till det) men insåg då att jag har ju bloggen! Jag kan alltid blogga mig till bättre humör. Tror jag? Jo men det brukar typ bli så. Skriva av sig lite och sen iofs få ångest för att man framstår som så negativ. Aja. Först vill jag prata om min trevliga förmiddag. Här mötte jag och Nisse upp Anton för att käka hamburgarlunch. Då hade jag och Nisse haft en förmiddag där vi först tränade framför teven med UNDERBARA Sofia (hemmagympa med Sofia). Nisse sov i sin stol och jag stod och gjorde benböj med skurskaftet. Blev svinsvettig?! Har knappt rört på mig ordentligt sen jag blev gravid, förutom lite gravidyoga förstås men den va mer så "säg hej till bebisen i magen och andas" mmm namaste. Efter träningspasset gick vi alltså runt Årstaviken och njöt. Hade ju inga hörlurar för jag har fått skavsår I öronen efter att jag sover med pod. "Ta bild på mig Anton" Kör på helsvarta träningskläder nu. Lite coolt va?!? Jag frågade ju er efter bra fodrade tights på insta och fick tips om ett par från Craft som jag också köpte. Skorna är nya Nike zoom fly 3(adlink) och de fick jag av Anton i födelsedagspresent! Skönaste skor jag haft, man får liksom "hjälp" i steget plus att jag har ju typ spetsiga hälar och får alltid skavsår men inte i dessa. Hurra!!! Ja och sen gick vi hem och där kom mitt usla humör ifatt mig. Gissar väl att det är bristen på sömn ihop med känslan av att inte räcka till. Jag försöker ju jobba lite nu iom att jag inte tar ut full föräldraledighet och det tar ju på krafterna ihop med att jag försöker tänka på vad jag vill "göra" framöver. Problemet är att man ju absolut inte har en enda jävla sekund över att tänka ordentligt. Hur kan folk påstå att föräldraledighet är ett tillfälle att komma till insikt kring jobb osv? För jag hinner inte komma till mer insikter än att "oj nu måste han ammas IGEN" eller "hur ska jag hinna torka mig i röven innan han behöver mig". Kanske är insikten att allt annat plötsligt känns rätt meningslöst i förhållande till Nisse. Jag kanske inte behöver något annat? Men kanske går den känslan över och kanske blir det BÄTTRE. Bara gått sju veckor. Å andra sidan, fan va skönt att bli obrydd om precis allt. Men gud! Det funkade? Jag är på bättre humör nu. Tack för era öron, eller ja ögon, hörrni!!!