De senaste veckorna har jag tänkt mycket på min farmor. Bilder från min barndom har spelats upp i huvudet och ibland tycker jag att det varit så starkt och nära att jag kan känna farmors doft om jag andas in riktigt djupt och blundar. Mmmm doft av trygghet, mjukmedel och en liten hint av kanelbullarna som hon så ofta bakade i vårt hus eller i sin trea bredvid mitt högstadium. Jag har tänkt på de blommiga plastdukarna hon hade inne(!) på borden, hyllan med kakorna dedikerad till oss barnbarn och skåpet med alla pennorna som nästan varje besök innehöll nya grejer hon köpt åt oss för pengar hon knappt hade. Jag tänker på hennes klappgröt och hur hon tittade nöjt på mig då jag åt upp alltihopa (det minnet blev såpass starkt för nån vecka sen att jag gick raka vägen till Ica och köpte ett paket mannagryn). Och så har jag tänkt på hur hon strök mig på ryggen. Hur hon lät shh shh shh när jag skulle sova, precis så som jag gör med Nils nu. Jag och mina syskon var så viktiga för farmor utan att hon aldrig egentligen sa något om det. Den typen av kärlek som grundas på handling och uppoffring istället för ord. Farmor hade varit tokig i Nisse. Helt överförtjust hade hon varit. Det vet jag. Ingen älskade barn som min farmor och barn älskade henne. När jag precis fått veta att jag gravid var jag uppe i Sundsvall och kände nån konstig längtan att behöva berätta det för farmor. Men det gick ju inte eftersom hon ju är... död. Så då åkte jag till graven, stod där och stirrade på gravstenen, tittade mig omkring så ingen skulle höra och så berättade jag tyst ut i luften att jag skulle få en bebis om allt gick som det skulle. Jag som inte tror på gud stod och snacka med en gravsten. Och det är så konstigt med alla det här minnena som kommer nu för jag trodde jag liksom hade sörjt klart henne? Men det är med full kraft bilderna kommer tillbaka och de nästan klaustrofobiska tankarna på att det är en tid som däremot aldrig kommer tillbaka. Inga fler plastdukar, kakhyllor, sitta i farmors knä och rita. Inga fler strykningar på ryggen eller hennes doft. Ingen mer farmor. Oj va jag saknar na.
