Har en stark minnesbild från när jag var barn och tittade på Rederiet och nån va tillfångatagen (kan det ha varit Karl??? Beatrices usla son!), i alla fall: han va fången och tejpad över munnen. Minns hur min sju år äldre syrra sa "men gu tänk om han är täppt". Varje gång jag varit täppt sen den dagen har jag tänkt att jag inte vill bli tillfångatagen och tejpad över munnen. Och idag är jag täppt. Men vid gott mod. Jag måste verkligen påminna mig om det när jag har såhär pissmycket att göra: herregud vad det gör mig gott! Det här lelle frilanslivet är verkligen roligt just nu och jag är så glad om jag får ha det såhär i alla fall ett tag till! Stolt för att det liksom funkade?! Och livrädd för att det ska sluta funka. Men då får jag bara skriva om mina drömmar och min berättelse ...som Blondinbella <3 Hallå? Ja det var Madame beige här Puss!
