Idag kommer Anton hem. Tack och lov. Han har ju nytt jobb som innebär en del resande, så han är borta från mig en del. Men jag UNNAR honom det. Vi har ju en nioårig grund att stå på och den räcker förhoppningsvis till när vi måste vara ifrån varandra i perioder. Är ju också lite, lite spännande.... som att vi blir ihop på nytt om och om och om igen. Aja. Trots detta roliga så har jag dragit på mig någon slags ångestfyllt tillstånd. Jag står och väger mellan att det handlar om våren, min brist på socker (avvänjer beroende...), ägglossning eller någon slags vänjning vid mitt och Antons nya periodarliv? Eller något helt annat? Vet inte. Allt jag vet är att jag är ungefär såhär nära på att börja grina. Nu är bara frågan .... svälja eller böla ut?
