Kolla vädret i Prag i helgen! Hurra! Då blire vans och inga långkalsonger! Mvh den obotliga fashionistan. Tack för alla tips om Prag. Du läsare som skickade ett helt word-dokument(!) med tips via mejl är jag evigt tacksam. Och så du läsare som varnade för nattklubben med strippstänger älskar jag extra mycket. Vad skulle jag göra utan er? Svar: gå vilse, hamna i kriminella gäng och dansa på strippstänger. Är för övrigt lidande av ett enormt resesug nu. Ska bli jättekul att resa i helgen med mina bästa vänner, men håller också på att trixa och fixa med en ensamresa i november. Vet inte alls om det kommer att hända, av den enkla anledningen att jag är fullkomligt livrädd för att resa ensam. Samtidigt känner jag att det är något som vore bra för mig på flera sätt. En grej är att det vore spännande att vara utan Anton. Jag har trots allt levt hela mitt vuxna liv med honom och funderar en del på vem jag är utan honom. I början av sommaren sa jag till mig själv att jag ska börja göra saker jag är rädd för. Om det så handlar om att dyka från bryggan, befinna mig på ångesttriggande platser, köra om alla lastbilar jag ser eller våga äta senap. Och att resa ensam är ju verkligen en sån grej (och lite läskigare än att äta senap). Det är något jag känner att jag VILL göra, men ca 80 procent av känslan inför att resa ensam består ju av att jag är rädd. Då är det svårt att ta vara på de där andra 20 lustfyllda procenten. I det stora hela handlar det ju om en känsla av vilja utvecklas. Och hur utvecklas en som människa? Genom att befinna sig i trygghetszoner och se på 7th Heaven i pyjamas i soffan med hämtmat....? Nä, men genom att göra saker och vara i situationer en inte är helt bekväm/trygg/bekant med. Och det är i de situationerna både längtan och rädslan finns. Nu gäller det bara att klappa händerna hårt tre gånger, ta sats och våga.
